There was a war

a race against time

a lot on my side

uneasy as hell

bubbles of light in the suburb night

stars on the ground

that scream as they're crushed

Of all the things we saw

and couldn't understand

there's no use feeling sad

we turn to something 

Så ska man tillbaka till skolan imorrn då. Smart som man är glömde jag såklart alla papper i Skövde så mamma blir tvungen att skjutsa mig dit sen i eftermiddag.

Igår åkte jag och Dr.big till Malin på kvällen. Det var förbannat trevligt. Vi lyckades vända tillbaka tiden ett halvår ungefär, tyvärr fick vi den inte att stanna där. Träffade många människor jag verkligen saknat, och inte saknat.

Anstränger jag mig lite så skulle jag kunna tro att detta var för lite över ett år sedan, då jag jämt låg i min säng med en bärbar dator på magen. Det vore gött för då skulle jag ligga kvar här hela dagen. Eller resten av livet.

Hur lyckas jag få meningarna att rimma? Herregud så fult.

Det har hänt alldeles för mycket. Ändå alldeles för lite. Man är verkligen aldrig nöjd, männskligheten är på tok för bortskämd. Alltid är man påväg någonstans, för det duger inte där man är.

Det finns för mycket att säga, därför struntar jag i det.

Komunikation är värdefullt, man borde bli bättre på att uttrycka sig.

Det finns för mycket att säga, men ändå för lite. 

Tänk, som flickan sa. 

Fy fan vilken ångest jag har. Nu ska jag bli så jävla smal att jag fan inte existerar längre. Sen ska jag börja mitt nya liv i Skövde, vilket jag inte vet om jag vill eller inte. Kanske ska jag bli nunna också och leva i celibat med musiken som min enda närhet. Inte för att det precis är någon drastisk förändring men.

Haha, tro inte på bruden. Hon är typ lost.

Min röv i din käft. Tugga mig innifrån.

Tillbaka från Way Out West som var mycket najs. Har nog konsumerat lite för mycket chips de senaste timmarna för de som bryr sig. Jag har panik över vad som ska hända med den sista sommarlovsveckan. En psykolog vore inte så dumt.

Wasting time on stupid things, that's what i'm doing today. 

Törebodabor kommer för alltid att vara törebodabor. Ingen av er kommer undan det. Jag hatar Töreboda för övrigt, men vissa där är ju snälla. 

Haha, alltså ta inte illa upp, jag är hemsk trött och sur. Däremot är jag väldigt pepp på WOW, jag och Elin tar bussen till Skövde imorrn sen blir det att flänga mellan Göteborg och Elins pappa under festivaldagarna och så.

Men nu äre Moviken på G! Jag kommer dö så hårt, varken min hjärna eller mitt hjärta klarar mer. Nejdå, jag lever jämt och jag lever mycket.

Det går verkligen inget bra för mig just nu. Fast jag är inte den enda iallafall, och det är väll typ skönt. Jag och Elin liftade ju till Mariestad för att spana på Håkan, då kom jag på att jag måste med på Way Out West. Så nu har jag biljetten här hemma och min ekonomi är smärre krisartad, men det kommer det helt klart att vara värt! Istället får jag jobba endel så att jag har råd med makaroner och hamburgerdressing i höst.

Hjärnsläpp, over and out.